Det enda jag fick med mig från gårdagens premiärbesök på Mall of Scandinavia var en påse med 4 st munkar från Dunkin Donuts. En käkade vi upp i går (chokladfylld - jättegod!), resten delade vi upp mellan oss nyss och proppade i oss.
Jag har ju aldrig riktigt gillat munkar, men nu har jag ändrat mig! Den chokladfyllda och den helt i choklad med vit frosting var mums!
Den stora kentdepressionen har slagit till med full kraft. Inte ens munkar hjälper mot den. Jag har så himla mycket minnen till alla låtar och deras skivor har följt mig så länge. Undrar om jag någon gång kommer till skott med en liten kent-tattoo (very diskret) på handleden?
Njaaa, munkar ser goda ut men det blir snabbt alldeles för mycket.
SvaraRaderaJag kunde lätt äta 2 stycken, sedan räckte det nog. ;)
RaderaJa det var ett tragiskt besked om Kent. Kanske klarar de att hålla upp 1-2 år men sedan jäklar får de nytändning och kommer med bästa skivan ever!
SvaraRaderaVad skulle man välja för strof för en tatuering? Omöjligt att välja bland allt fantastiskt...
Vad vore jag utan dina andetag?
Nää, de kommer aldrig att komma tillbaka. Tur att man har gamla skivorna att njuta av i alla fall, det är ju rätt många.
RaderaJag känner mig nästan deprimerad och vill inte gå på en enda konsert (växlar dock emellanåt till att vilja gå på många).
Kram!
Haha, jag gillar inte heller donuts...tänker inte tvinga mig att gilla det heller, har så många laster ändå ;-)
SvaraRaderaKram J
Mmm, man kanske aldrig skulle ha provat! Samma här ju...
RaderaKram!