Jag hittade min målgångsbild på Tjejmilens hemsida och jag ser ju precis lika trött, kladdig och suddig ut som jag kände mig. Jag hade anmält mig till tidtagning, men pillade bort chip'et före start, då jag vet att tidspiska bara får mig att bli på dåligt humör om det är varmt och trångt. Den där bullen på magen är diverse nycklar och Fishermans friend som jag har i en ficka på linningen till byxorna.
Nej, Tjejmilen vill jag nog aldrig göra om. Då var Lidingö Tjejlopp mysigare, jag gillar bättre att springa i skog och i lite mer kuperad terräng än att mata på i en mil på asfalt.
Gud så gnälligt, men nu blir det inget mer tjat om detta. Söndagsläget är slött och låren värker något förskräckligt. Jag känner mig nästan sjuk... buhuu...
Hittills osprungna zebra-stödisar.


