![]() |
| Kristinaloppet i Norberg 12-02-11 |
Nu har jag landat i soffan, fått mig en öl efter att ha tagit ett långt, varmt bad. :) Konstigt nog känner jag ingenting i kroppen, men det kanske kommer i morgon.
Vad ska man säga om Kristinaloppet då? Det kanske är svårt för mig att säga, eftersom jag har inte har någonting att jämföra med. Det är första gången någonsin jag åker 3 mil skidor och det är första gången jag åker ett skidlopp överhuvudtaget.
Innan start var jag så jäkla nervös! Starten gick och första 15-20 minuterna var jättesega, eftersom jag nästan stod längst bak i startgruppen och hade många framför mig och det gick otroligt sakta första sträckan. Ovana åkare låg i snabba ledet och många åkte brett och med stavarna rätt ut, så det var omöjligt att åka om. Då vi varit igång 20 minuter, trodde jag att jag missat några nedräkningslappar - och blev förvånad då första kom, som deklarerade 29 km kvar! What?! Insåg redan då att det inte gick att räkna med någon jättebra tid.
Sedan lossnade det lite i trängseln, jag kunde åka lite snabbare och hade världens bästa glid (tack pappa!), så jag gled om de flesta i backarna. Fästet var också bra och där får jag väl tacka mig själv som vallat med 6 st lager blå extra - som var perfekt för dagens -4 grader.
Kilometerna tickade ned och då vi åkt 7 km dök första "depåstoppet" upp. Jag drack blåbärssoppa och energidryck. Var redan då ganska trött, men det var nog mycket som satt i huvudet också, eftersom man visste att det var 2,3 mil kvar. Passade på att byta från mössa till pannband, då jag var riktigt varm. Midjeväskan är perfekt för lite extrasaker som man behöver ha med.
Sedan började det gå lite lättare. Då det tickat ned till 20 km kvar kändes det rätt bra - även om jag hade väldigt dålig tid p g a den sega starten. Insåg att det nog inte skulle gå att åka på 3 timmar. Därefter åkte vi ut på en is, som var väldigt platt och bra - det kändes roligt och jag började tänka att jag nog skulle fixa det! Lite medvind och solsken hade jag dessutom.
Nästa depåstopp och mellantid kom då det var 17 km kvar. Då hade jag varit igång 1½ timme och alltså åkt 1,3 mil. Tog en kopp blåbärssoppa och gav mig iväg snabbt. Spåret vände åt ett annat håll och det blev slitigt, iskallt och motvind. Man tog ut sig riktigt mycket, redan innan backarna from hell dök upp. Jeeeesus! Först uppförsbackar som gick ända upp till himlen och sedan grymma nedförsbackar. Där fick man försöka tänka positiva tankar och ta hjälp av lite plogning ned. Tack och lov att det stod mycket folk efter spåret och ropade på klingande dalmål "Heja heja, kämpa kämpa".
Nästa depåstopp och mellantid kom då det var 17 km kvar. Då hade jag varit igång 1½ timme och alltså åkt 1,3 mil. Tog en kopp blåbärssoppa och gav mig iväg snabbt. Spåret vände åt ett annat håll och det blev slitigt, iskallt och motvind. Man tog ut sig riktigt mycket, redan innan backarna from hell dök upp. Jeeeesus! Först uppförsbackar som gick ända upp till himlen och sedan grymma nedförsbackar. Där fick man försöka tänka positiva tankar och ta hjälp av lite plogning ned. Tack och lov att det stod mycket folk efter spåret och ropade på klingande dalmål "Heja heja, kämpa kämpa".
Sista 5-6 kilometerna var riktigt jobbiga. Hade ingen ork alls att ta i något efter det backiga partiet, bitvis kändes det som om jag gick på skidpromenad. Sista 2 kilometerna var jag så grymt trött att det kändes som om jag skulle ramla ihop. Jag vet faktiskt inte hur jag tog mig i mål, men då jag såg att målet närmade sig, kändes det så jäkla bra. Jag fick min medalj och jag fixade det! Trots få skidmil i benen den här säsongen och en segdragen förkylning senaste 2 veckorna, som gjort att jag fått ofrivillig träningsvila.
Maken stod och väntade i mål och tog lite foton. Supersnällt av honom att kliva upp med mig kl 05.30 i morse, köra till Norberg t o r (30 mil) och stå och frysa i 3½ timme - för att jag skulle få genomföra en av mina drömmar. ♥

KRAAAM från Libby!!! Älsk på ditt härligt långa inlägg! Skidor el löpning, tänkandet, ältande, kämpandet, nerverna - allt är detsamma. Inklusive den härliga tillfredsställelsen med medaljen runt halsen!! Känner igen den där frustrationen när det är tvärsegt i starten! STORT grattis till dig Camilla! Så utomordentligt bra kämpat!!!!
SvaraRaderaMen hallå, matchar lacket medaljen? ;)
SvaraRaderaTack fina du! :) Lacket passade förträffligt, har uppdaterat nu. :) Jo, det är nog lite lika oavsett vad man tävlar/utmanar sig i. :)
SvaraRaderaKram!
Grattis till genomfört långfärdslopp på skidor, utomordentligt bra kämpat, underbar beskrivning och matchande medalj! ;)
SvaraRaderaDUKTIGA du... bra jobbat. Känn dig stolt.
SvaraRaderaMen så snyggt!!! GuldCamilla - tack för bild!! ;D
SvaraRaderaDet måste ju kännas underbart så här efteråt! Skitbra jobbat! :-)
SvaraRaderaDet är kärlek när maken gör så ♥
SvaraRaderaDu såå duktig Camilla, GRATTIS :=) Du imponerar som vanligt :=)
Kram S
Vad duktig du var!! Verkligen bra jobbat!! Heja Camilla!! :)
SvaraRaderaKram
Wow! Vad härligt det ser ut och så fantastiskt bra jobbat! Grattis till din medalj och på din födelsedag! <3
SvaraRaderaVad kul att läsa, och fasen så bra jobbat!!!
SvaraRaderaJag har heller aldrigt åkt 3 mil, 2 mil är mitt längsta skidpass i ungdomens dagar o det var inte på tävling.
Har du inte åkt skidtävlingar som ung heller?
Vad roligt nu är du på g, inte så länge kvar till vasaloppsveckan!
Grattis!!!
Grattis! Vad roligt att läsa om ditt lopp! Får flashback från när jag åkte tjejvasan. Blir ju lite sugen på lopp igen. Bra kämpat, var nöjd med tiden! Bra med coachning från maken, de är oumbärliga vid dessa tillfällen!
SvaraRaderaGRYMT jobbat, tjejen! vad avis jag blir- du måste känna dig hur nöjd som helst :)
SvaraRaderahur mår kroppen idag då?
förstår att det går segt i starten, det sägs ju samma sak om vasaloppet och tjejmilen åxå, klart det blir stockning när så många ska iväg på samma gång!
...och stort GRATTIS på din födelsedag!
kramkram!
Grattis till loppet, det där fixade du galant. :) Lacket matchar förträffligt bra till medaljen. ;)
SvaraRaderaÅååå duktiga du, grattis! Spännade att läsa om ditt lopp!
SvaraRaderaVärldens största GRATTIS!!!
SvaraRaderaDu är grym! 25% fixade!
Sen är det bara du som kan matcah medaljen med nagellacket också!
Carina: Tack! :) Kram!
SvaraRaderaLinda: Tack, det gör jag. :)
Librarybeth: Ha ha... tack! :)
Kram!
Erika: Egentligen fattar jag inte ens att jag åkt. Konstigt... Kram!
Sabina: Ha ha... tack! :) Kram!
Maria: Tackar vännen! Kram!
Josse: Tack, tack, tack! :) Kram!
Malin: Tackar vännen!
Nej, jag har aldrig åkt något lopp tidigare. Har aldrig åkt mer än cirka 2 mil tidigare och det var förra året. Jag var en riktig latmask som ung. Kram!
Fliselin: Oh, tack så mycket! :) Kanske något för dig att ta upp igen då? :) Jag tror att jag vill åka nästa år också. :)
Kram!
Nina: Tack gumman! :)
Ja, men det var suuperdrygt att inte kunna sätta fart från början. Jobbigare än jag trodde. Jag blev rätt irriterad och sur, men det gick över mer och mer då man kom igång. Kram!
Vesna: Tackar och bockar! :)
My: Tack vännen! Kram!
Borthy: Ha ha... tack! :-D
Kram!
Känner igen mig så när du beskriver Kristinaloppet. Det är smygbackar uppför heeeela jävla tiden och sedan kommer typ stuuup ner och så smyguppåt låååångt igen.. men vet du vad det bästa är: NU HAR VI GJORT DET!
SvaraRaderaYes, det är brygga i princip hela vägen från start till mål vid Tjejvättern!
Annika: Jajamen! Usch, det var verkligen tungt den sista biten. Meeen, we did it! :-D
SvaraRaderaKram!